Kolonisationsverksamheten spelade en viktig roll efter att Finland blivit självständigt, eftersom en stor del av jordbruksbefolkningen antingen var obesuttna eller arrenderade jorden. Av denna orsak utarbetade man kolonisationslagar och -planer, av vilka den sista kom före andra världskriget 1936.
Med hjälp av arbetskraften vid reservfängelset hade man för avsikt att skapa en ny bosättning för den jordlösa befolkningens behov som ett tidsbundet projekt. Vid grundandet fanns det 18 fångar i Karvia reservfängelse, och slutligen fanns det 58 egentliga platser. På fängelsets område fanns flera byggnader.
Innan fängelsets planerade verksamhetsperiod på fem år hade nått sitt slut bröt vinterkriget ut. Då förändrades fängelsets verksamhet från att ha varit ett reservfängelse som byggts för civila till att bli ett krigsfångläger.
Förändringen var snabb och överraskande, men reservfängelset klarade utmaningen bra; under vinterkriget avled endast en krigsfånge. I Sarkasalo placerades också personer som av olika orsaker tagits i säkerhetsförvar under krigsåren.
Efter kriget fick Karvia reservfängelse trots de tidigare planerna fortsätta och utvidga sin verksamhet. Fängelset var en betydande arbetsgivare och samhällspåverkare i området. För personalen byggdes bostadshus och man fick en skola, ett föreningshus, ett postkontor och andra tjänster till byn. Fängelset hade också jordbruksproduktion och boskap.
Under de sista verksamhetsåren 1961–69 fanns det en specialarbetsanstalt i reservfängelset, där vapenvägrare placerades. Under specialarbetsanstaltens tid avtog fängelsets arbetsverksamhet gradvis och även byggnaderna förföll. Fängelsets jordområden överfördes i Skogsforskningsinstitutets besittning redan 1961, då experimentstationen i Parkano grundades.
Verksamheten i Karvia reservfängelse pågick i sammanlagt 34 år, av vilka sex år ägnades åt krigsfängelseverksamheten och åtta år åt verksamheten med specialarbetsanstalten. Den största delen av fångarnas arbete i Alkkianneva utfördes under en 25-årsperiod åren 1935–60. Med tanke på att arbetet var tvångsarbete och att krigsåren inföll under perioden är prestationerna är betydande.
Under de 25 verksamhetsåren genomfördes:
Fängelset överlät 175 hektar land för bostadsbruk och 125 för odlingsbruk. Fängelsets egen odlingsareal var 343 hektar. Reservfängelset hade varit den största arbetsgivaren i Karvia. Då verksamheten upphörde bestod personalen av 63 personer.
Alkkia-regionen har förändrats kraftigt från 1930-talet till idag som ett resultat av mänsklig aktivitet.
Text: Laura Puolamäki
Bakgrundsstudier: landskapsexpert Laura Puolamäki i södra Finlands ProAgria och södra Finlands Jordbruks- och Hushållskvinnor, lärare Eeva Raike vid examensprogrammet i kulturproduktion och landskapsforskning vid Åbo universitet samt studenter, vår 2020