Krigsfånglägret inrättas
13.12.1939 förordnade Satakunta skyddskårsdistrikt att Krigsfångläger nr 2 skulle inrättas. Under vinterkriget placerades krigsfånglägret på Alkkia reservfängelses område. I mars 1940 var antalet krigsfångar redan uppe i 1068, trots att reservfängelset hade meddelat att man kunde ta emot högst 500 personer.
Krigsfångläger nr 2 var det näststörsta krigsfånglägret i Finland under vinterkriget. Fångvårdsåtgärderna sköttes dock väl trots utmaningarna, för 1940 dog endast en man i krigsfånglägret.
Krigsfånglägret under fortsättningskriget
Då fortsättningskriget började var man bättre förberedd på att ta emot krigsfångar än man varit under vinterkriget. Under fortsättningskriget låg huvudlägret i Tuohisalo och Rihkaa koloni på gården Pikku-Rihkaa i byn Rihkaa. Namnet Linnanmäki som förekommer på kartan påminner ännu om kolonin i Rihkaa.
Det är flera kilometer mellan Rihkaa och Tuohisalo, där huvudfånglägret låg. Resan hade varit långsam och tung att gå till fots varje dag. Då kolonin grundades underlättades de vardagliga rutinerna i fängelset.
Fängelsearbete
Krigsfångarna utförde tungt arbete på dålig kost. Under krigstiden rådde det brist på allt i hela landet, också på mat. Krigsfångarna grävde till exempel ur lergropar upp mineraljord, som kallades tyngdjord, till jordförbättringsmaterial för åkrarna som röjts på myren. Leran transporterades manuellt, med hjälp av vagnar som gick längs flyttbara skenor.
Krigsfånglägret under fortsättningskriget var verksamt i endast ett drygt år, från hösten 1941 till hösten 1942. Redan i oktober 1941 fanns närmare 1000 fångar i krigsfånglägret.
Krigsfånglarnas begravningsplats i Rihkaa
Vintern 1941–42 rådde hård köld. Krigsfångarna var mycket sjuka redan då de anlände och i de bistra förhållandena som rådde fanns det inte möjlighet att ge dem tillräcklig vård. De bristfälliga förhållandena blev mångas öde.
Under fortsättningskriget måste Rihkaa begravningsplats inrättas för de avlidna fångarna. På begravningsplatsen i Rihkaa har 279 sovjetiska krigsfångar blivit begravda. Numera sköts begravningsplatsen av ryska ambassaden.
Text: Laura Puolamäki
Bakgrundsstudier: landskapsexpert Laura Puolamäki i södra Finlands ProAgria och södra Finlands Jordbruks- och Hushållskvinnor, lärare Eeva Raike vid examensprogrammet i kulturproduktion och landskapsforskning vid Åbo universitet samt studenter, vår 2020
